Nu är den på väg.

 

Jag skulle försöka fånga några fallande löv och jag tog ett gäng bilder, och som du ser fick jag i alla fall med ett.
Nu är hösten på väg och jag tycker ju att det är så härligt.
Det är fortfarande ganska varmt men ändå hög och klar luft och mornarna är ju så sköna.
 
Och en del bygger när vi sover.
 

I dag för sex år sedan hände det något otäckt hos oss.
Jag höll på att mista min käre make i en trafikolycka.
Jag var på ön och höll på att laga mat, jag kommer i håg att jag hade spiseln full med olika saker.
Han ringde till mig, det var på ef och sa att han var på väg i jobbet till Oskarshamn med en skylift efter så han körde bara i 40 km.
Rätt som det var så sa han, nu kör dom på varann.....och sedan blev det precis tyst....
Jag ringde, ringde, ringde, säkert 100 gr kändes det som och fick inget svar, jag gick fram och tillbaka, ut och in....många tankar flög i huvudet.
Kl var två så jag tänkte om dom säger nåt på radio kalmar, så jag satte på radion. Lagom till nyheterna och dom säger att det hänt en olycka söder om Västervik.
Jag ringde till firman, jo då han var på väg åt det hållet och det hann att gå många tankar i mitt huvud.
Samtidigt ringde hans telefon och det var han som sa att han var på väg i ambulans till akuten, det var skönt att höra hans röst. Det är ingen fara med mig sa han  men man vet aldrig.
Jag slängde min först i båten ( hade stängt av spiseln ) sen i bilen och åkte till sjukhuset.
Mathias och Jenny mötte upp och dom hade varit hos barnmorskan och fått reda på att dom väntade barn
(det visst inte vi då)
Det var ingen fin syn att se när vi kom in till akuten, han var som en blodpalt, såg varken ögon eller näsa nästan och låg på en sån "bräda" eller vad det kallas för att nacken skulle skyddas.
Efter röntgen och avtvättning så ordande det till sig ganska bra, han hade massa skärsår i ansiktet och ont i nacken ( som han känner lite av) men ändå änglavakt måste man säga.
Det kom en bil bakifrån i säkert 120 km och körde rakt in i hela ekipaget, om han inte såg eller inte hann vet inte.
Bil och skylift for runt i full fart.
 Tiden som gick från det att han ringde och när han ringde igen var säkert inte mer än högst tio minuter men kändes som flera timmar.
Livet var inte färdigt än, men tänk vad fort det kan hända saker och man ska va rädd om det man har.
 
Men sedan hände det en riktigt rolig sak dagen efter, Leia föddes och det är sex år sedan i morron.
Vi var på sexårskalas i går med tårta, paket och allt som hör till.
 
 
 

I dag har jag jobbat i hemtjänsten, härliga möten med människor har jag haft.
Så kul att cykla runt till dom äldre och hjälpa dom.
Nu blir det en tur till frissan innan jag åker till ön där jag ska bada för det gör jag så länge det bara går.
Det är 20 grader i vattnet, väldigt badvänligt och så friskt och skönt.
 

Jag visar dig min favoritbild igen, jag tycker den är så vacker.
Ha en skön dag / vi hörs.
 
 
 

Kommentarer:

1 Lotta:

Vilken vacker bild! Den är trolsk!
De där goa barnbarnen som man kan älska så att hjärtat värker. Vilken tur man blivit så berikad.
Livet kan snabbt ändas, bara på någon sekund. Är det någon gång som tiden står stilla så är det just när man väntar på sjukhus eller på samtalet som du.
Min fd man skadade sig också i en olycka på jobbet, det är nu 12 år sedan i dagarna. En väldigt tuff tid eftersom han hamnade i rullstol. Efter några år så valde han att lämna hemmet för att stå på egna hjul. Det har tagit tid men efter flera års jobbande med mig själv så kom jag ut stark, modig och skinn på näsan. Vissa händelser är grymt sköna att ha bakom sig, om man nu måste genom lida dessa.


Önskar dig en bra dag!

Kram

Svar: Skönt att lämna sånt bakom sig, att känna att man växer också och klarar det. Kram på dig.
Birgitta Jacobsson

2 Pernilla:

Vilken ruskig historia med ett lyckligt slut. Vilken tur att allt slutade lyckligt. Dina minutrar då du väntade har verkligen etsats sig fast.
/P

Svar: Ja det var änglavakt, men det var långa minuter ska jag säga. Kram
Birgitta Jacobsson

3 Mita:

Usch så otäckt med olyckan, och tänk så jobbigt det är med ovissheten, man hinner tänka mycket då. Men vilken tur att det gick "bra" ändå efter omständigheterna.
Vi kör på med livet och tror att det är oändligt, men hur fort kan det inte förändras..
Barnbarnen tillför verkligen glädjen i livet, och här hade vi också kalas i helgen..*
Den där bilden är så otroligt vacker, man kan inte se sig mätt på den..**
Kram och ha det gott♥

Svar: Visst kan det förändras på en sekund, man ska va rädd om det man har. Barnbarnen är härliga, du har väl också en sexåring om jag inte minns fel ? Kram på dig.
Birgitta Jacobsson

4 mammakero:

Håller så med dej, det går så himla fort när det händer. För oss var det lördagen den 8 augusti. Nu ligger maken på sjukhuset för andra veckan av massor av veckor framöver. Hjärnblödningen kom på sekunder. Trots det tog det minuter innan jag förstod vad som hänt. Ambulanshelikopter efter två timmar till Sahlgrenska i Göteborg. Han är fortfarande förlamad på vänster sida...

Svar: Usch vad otäckt, visst det kan gå på några sekunder att få en vändning på livet. Hoppas det går åt rätt håll och att ni kan få ett fungerande vardagsliv. Kram på dig.
Birgitta Jacobsson

5 Ninnie:

Förstår vad du gick igenom innan du fick kontakt med din make igen. Jag rös när jag läste det... Egentligen så gillar jag inte att ligga och fara omkring på vägarna, men vad ska man göra när man har bilsemester? Skönt att det gick bra! Vi, maken och jag har precis kommit hem från vår bilsemester och även om maken är förträffligt duktig på att köra så hatar jag omkörningar av stora och dundrande lastbilar. Man ser hela karavaner ibland och det är riktigt otäckt. Ha det fint i sensommaren, här i Skåneland har vi inte riktigt kommit så långt!

Svar: Visst är det otäckt att vara på vägarna, men som du säger vad gör man. Omkörningar är läskiga tycker jag, det är ju då det händer mycket olyckor. Kram på dig.
Birgitta Jacobsson

6 Ditte:

Så hemskt! Och vilka långa minuter det blev innan du fick veta vad som hänt. Ja, en olycka händer så lätt. Men så skönt att din man klarade sig så bar som han gjorde och jag hoppas att han idag inte har några men.
Ja, att ni firar det förstår jag. Ett barnbarn som föddes och att din man klarade sig så bra efter omständigheterna.
Jag ser dina bilder och gläds och njuter extra av den sista, Den är så vacker.
Visst blir kvällarna nu snabbt mörkare, men vi får ta vara på de vackra sensommardagarna.
Kram!

Svar: Ja det var långa minuter som känns som flera timmar, men skönt att det gick så bra som det gjorde och vi hade ju två att fira då. Skönt med sensommarkvällar, härligt det är ute nu. Jag är ju inte vän av värmen riktigt så jag njuter när hösten kommer. Kram på dig.
Birgitta Jacobsson

7 Ghugge:

Hemskt att vänta som du fick göra men så härligt att din man klarade sig;)
Så fina bilder du tagit och den sista är helt magisk!!!;)
Ha det nu fint i den härligt höga luften som jag också älskar!! Kram!

Svar: Ja han hade nog änglavakt men väntan var jobbig. Här har det varit ganska varmt och kvavt ett par dagar, men kvällarna är sköna. Kram på dig.
Birgitta Jacobsson

8 amanda:


Din man hade änglavakt !! Livet var inte färdigt än, som du
säger så fint Gittan !
Kram vännen !



Svar: Visst är det så, allt är nog bestämt på nåt sätt och det var inte nu. Kram på dig.
Birgitta Jacobsson

Kommentera här: