Jag skulle försöka fånga några fallande löv och jag tog ett gäng bilder, och som du ser fick jag i alla fall med ett.
Nu är hösten på väg och jag tycker ju att det är så härligt.
Det är fortfarande ganska varmt men ändå hög och klar luft och mornarna är ju så sköna.
Och en del bygger när vi sover.
I dag för sex år sedan hände det något otäckt hos oss.
Jag höll på att mista min käre make i en trafikolycka.
Jag var på ön och höll på att laga mat, jag kommer i håg att jag hade spiseln full med olika saker.
Han ringde till mig, det var på ef och sa att han var på väg i jobbet till Oskarshamn med en skylift efter så han körde bara i 40 km.
Rätt som det var så sa han, nu kör dom på varann.....och sedan blev det precis tyst....
Jag ringde, ringde, ringde, säkert 100 gr kändes det som och fick inget svar, jag gick fram och tillbaka, ut och in....många tankar flög i huvudet.
Kl var två så jag tänkte om dom säger nåt på radio kalmar, så jag satte på radion. Lagom till nyheterna och dom säger att det hänt en olycka söder om Västervik.
Jag ringde till firman, jo då han var på väg åt det hållet och det hann att gå många tankar i mitt huvud.
Samtidigt ringde hans telefon och det var han som sa att han var på väg i ambulans till akuten, det var skönt att höra hans röst. Det är ingen fara med mig sa han men man vet aldrig.
Jag slängde min först i båten ( hade stängt av spiseln ) sen i bilen och åkte till sjukhuset.
Mathias och Jenny mötte upp och dom hade varit hos barnmorskan och fått reda på att dom väntade barn
(det visst inte vi då)
Det var ingen fin syn att se när vi kom in till akuten, han var som en blodpalt, såg varken ögon eller näsa nästan och låg på en sån "bräda" eller vad det kallas för att nacken skulle skyddas.
Efter röntgen och avtvättning så ordande det till sig ganska bra, han hade massa skärsår i ansiktet och ont i nacken ( som han känner lite av) men ändå änglavakt måste man säga.
Det kom en bil bakifrån i säkert 120 km och körde rakt in i hela ekipaget, om han inte såg eller inte hann vet inte.
Bil och skylift for runt i full fart.
Tiden som gick från det att han ringde och när han ringde igen var säkert inte mer än högst tio minuter men kändes som flera timmar.Livet var inte färdigt än, men tänk vad fort det kan hända saker och man ska va rädd om det man har.
Men sedan hände det en riktigt rolig sak dagen efter, Leia föddes och det är sex år sedan i morron.
Vi var på sexårskalas i går med tårta, paket och allt som hör till.
I dag har jag jobbat i hemtjänsten, härliga möten med människor har jag haft.
Så kul att cykla runt till dom äldre och hjälpa dom.
Nu blir det en tur till frissan innan jag åker till ön där jag ska bada för det gör jag så länge det bara går.
Det är 20 grader i vattnet, väldigt badvänligt och så friskt och skönt.
Jag visar dig min favoritbild igen, jag tycker den är så vacker.
Ha en skön dag / vi hörs.
Vilken vacker bild! Den är trolsk!
De där goa barnbarnen som man kan älska så att hjärtat värker. Vilken tur man blivit så berikad.
Livet kan snabbt ändas, bara på någon sekund. Är det någon gång som tiden står stilla så är det just när man väntar på sjukhus eller på samtalet som du.
Min fd man skadade sig också i en olycka på jobbet, det är nu 12 år sedan i dagarna. En väldigt tuff tid eftersom han hamnade i rullstol. Efter några år så valde han att lämna hemmet för att stå på egna hjul. Det har tagit tid men efter flera års jobbande med mig själv så kom jag ut stark, modig och skinn på näsan. Vissa händelser är grymt sköna att ha bakom sig, om man nu måste genom lida dessa.
Önskar dig en bra dag!
Kram