En skogspromenad har det blivit i ef.
Så härligt att bara höra fåglarna, trädens sus och sina egna tankar.
Jag är ju uppväxt här och det blir mycket tankar som rör sig när jag går här ute.
Skönt att ha tillbringat min barndom här ute, om än det var lite ensamt ibland men så mysigt på landet.
Men jag styrde mycket med mina saker när jag var liten.
Gjorde små böcker, skrev mycket, sydde kläder till mina dockor och sysselsatte mig själv.
Jag tänkte på för så där 15 år sedan och jag åkte till jobbet då också från ön på morron.
Min pappa levde då och jag stannade alltid till där på morron och tog en kopp kaffe med honom.
Dom tio femton minuterna betydde väldigt mycket för oss båda.
Vi pratade mycket som bara far och dotter kan.
Pappa skulle snart fyllt 96 om han levt, han har varit borta i 9 år.
Väldigt älskad och väldigt saknad.
När jag går där vi bodde förr tänker jag på mamma också, hälsar på så ofta jag kan där hon bor nu men det är inte som förr med henne tyvärr.
Men det är ju livet, det kan inte vara som det alltid har varit då skulle ju allt stanna.
Mycket tankar och en liten tår. Man blir lite nostalgisk i bland när det kommer nära.
Men vi väntar på släkt från Amerika som vi ska träffa i morron och det ska bli så kul.
Vi ska åka runt och titta där våra gamla släktingar har bott.
Dom kommer ut till ön på måndag och då blir det grillat, ett glas vin och mycket prat.
Då får vi träna på vår engelska och det är ju inte fel, kroppspråket går ju också att använda sig av om det blir svårt med det verbala.
Ska bli kul att ses eftersom vi skrivit till varann ett tag vi har aldrig träffats så det blir spännande.
Allt har sin tid.
Trevlig lördag till dig.
Minnen kan vara ledsamt i bland o visst saknar man dem men jag tänker på det som var bra o försöker att inte bli allt för ledsen men svårt :( ...låter som du haft det bra vännen kramen