10 år av saknad

 
 
I dag är det 10 år sedan min älskade pappa lämnade oss. 
Min pappa som alltid var go, glad och positiv till allt.
Alltid hjälpsam och ställde upp för alla, stressade inte upp sig i onödan utan var alltid lugnet själv.
Jag tror inte att jag såg honom arg nån gång. 
 
Han fick i alla fall bli 86 år, fick se sitt första barnbarnsbarn på min sida.
Han var hemma ända till slut och hade de sina hos sig. 
 
Det är en del av livet och livet fortsätter ju.
 
Saknar dig så älskade pappa. 
 
 
 
 

Kommentarer :

#1: TantGlad

Fint skriver och förstår du saknar din fina pappa som verkade vara en fin människa. Men fin är ju du åxo.
Så fint på graven.
Stor kram

Svar: Han var den snällaste, omtänksammaste människan som gått på denna jord. Tack och stor kram till dig.
Birgitta Jacobsson

skriven
#2: Eva-Lotta

Jag saknar också min pappa...

Svar: Man saknar dom men det är ju en del av livet tyvärr. Saknaden går aldrig över men den blir ju lite lättare med åren.
Birgitta Jacobsson

skriven
#3: Millans Värld

Det är tråkigt när man förlorar en förälder särskilt när man har en fin relation med dem och de är fina människor.

Kram!

Svar: Ja visst är det, jag hade och har så bra relation med föräldrarna. Men det är ju en tråkig del av livet, man kan inta ha dom kvar i evighet. Har man varit med till 86 så är det ju ändå bra. Trevlig helg och kram på dig.
Birgitta Jacobsson

skriven
#4: Ditte

Saknaden har vi nog med oss hela livet och ibland blir det än mer påtagligt och sorgen blir så påtaglig och stor.
Jag förlorade min pappa 2005 och mamma 2002 och jag saknar dem varje dag.
Så fint du skrivit om din pappa och jag öfrstår han betydde mycket för dig-
Stor kram!

Svar: Visst finns saknaden kvar hela tiden. Och ibland blir den ju mer påtaglig som du säger som vid årsdag, födelsedag och så. Min pappa var en sån fin människa så snäll och omtänksam mot alla. Stor kram till dig.
Birgitta Jacobsson

skriven
#5: Bosse Lidén

Vad fint skrivet om din pappa. De som stod oss extra närma saknar vi mest. Vissa dagar gör det mest ont.
Kram Bosse

Svar: Visst är det så. Jag kommer ihåg för så där 15 år sedan på sommaren när vi bodde på ön. Jag jobbade då i Gamleby jag stannade hos dom ( åkte ju förbi där ) och han hade kaffet klart så vi satt och småpratade en liten stund. Han var lika morronpigg som jag är. Det gav oss väldigt mycket och det var så mysigt. Kram.
Birgitta Jacobsson

skriven

Kommentera inlägget här :